Senaste inläggen
Hej och välkomna allihopa till mina nya... (trumvirvel) EMO-BLOGG. Jag tänkte börjar dagens inlägg med en massa ledsna citat som stämmer bra överens med mig. Sen ska jag göra om min design. Svart såklart! Min banner "Shut up and smile" kan dra åt helvete nu känns det som. Detta är ett skämt åsido. Men en emo-blogg HADE faktiskt stämmt bättre överens med mig nu :(
Hoppas i alla fall att alla där ute är goa och glada! Nu ska jag fortsätta mitt deppmode.
Känslor stämmer aldrig. Dom gör dig förvirrad. Sen driver dom omkring dig i timmar innan dom släpper dig precis där du startade.
Känner att jag inte har så mycket att leverera idag. Hjärtat samlar nog tillbaka sina små bitar om ett tag, sakta men säkert. Eller helst vill jag ju att han ska komma springades med det och aldrig sluta krama mig efter det. Men det blir inte alltid som man själv vill. Det är bara att ta en dag i taget.
Ungefär så här såg jag ut idag i skolan. + dom fruktansvärda ögonen såklart.
Någon gång innan jag dör ska jag verkligen ta motorcykelkörkort!
Sitter här och dricker te. Chaite. Vårat te. Varför är det inte gott längre? Fan det är så mycket som är "förstört" och jag har aldrig upplevt sån här smärta. (oh no en fjortis som skriver känslor på internet) Saken är den att jag vill inte få mitt X (FYFAN!!!) att framstå som en idiot. Även fast jag tycker han är en jubelidiot just nu så är han den bästa, underbaraste, starkaste, finaste och vackraste människan jag har träffat. Man kan inte beskriva vad vi har vart igenom. Det som sårar mig mest är att jag älskar honom så jävla mycket och jag vet att han älskar mig tillbaka... men att vi inte kan.
Så här ser en sönder gråten Hanna ut så här på morgonqvisten. Vill inte gå iväg till varken sjukhuset eller skolan idag som en gris!
Jag undrar bara. När kommer det sluta göra ont? Kommer det sluta göra ont? :(
Vet inte riktigt hur jag ska börja. Var inte precis inställd på att behöva skriva ett sånt här inlägg för den delen heller. Kan inte förstå hur hela ens liv kan förändras på en sekund. Från att det för alltid skulle vara vi två, att kunna dö för mig, att det är han jag trivs som bäst med. Att det inte känns som jag är någonting utan honom. Sen ändras allt på bara en liten sekund. Hela ens liv kan verkligen förändras på en sekund!!!
Och nu då? Varför kan man inte följa dom där råden man alltid ger till kompisar som råkar ut för samma pissiga situation? Jag försöker vara stark men det är så in i helvete svårt när min älskling har försvunnit med en bit av mitt hjärta. Jag är 16 år, jag vet inte vad kärlek är? kanske ni tänker. Men om detta inte var kärlek, vad var det då? Varför känns jag då så tom? Varför känns det som om lyckan som fanns så mycket i min kropp, helt plöstligt har försvunnit? Jag är mållös. Måste erkänna att det känns så jävla ensamt.
Vi som sa att evigheten var för kort för oss.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 |
19 |
20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 |
25 |
26 |
27 | 28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|