Vet inte riktigt hur jag ska börja. Var inte precis inställd på att behöva skriva ett sånt här inlägg för den delen heller. Kan inte förstå hur hela ens liv kan förändras på en sekund. Från att det för alltid skulle vara vi två, att kunna dö för mig, att det är han jag trivs som bäst med. Att det inte känns som jag är någonting utan honom. Sen ändras allt på bara en liten sekund. Hela ens liv kan verkligen förändras på en sekund!!!

Och nu då? Varför kan man inte följa dom där råden man alltid ger till kompisar som råkar ut för samma pissiga situation? Jag försöker vara stark men det är så in i helvete svårt när min älskling har försvunnit med en bit av mitt hjärta. Jag är 16 år, jag vet inte vad kärlek är? kanske ni tänker. Men om detta inte var kärlek, vad var det då? Varför känns jag då så tom? Varför känns det som om lyckan som fanns så  mycket i min kropp, helt plöstligt har försvunnit? Jag är mållös. Måste erkänna att det känns så jävla ensamt. 

Vi som sa att evigheten var för kort för oss.