Idag när jag var på väg hem ifrån en kompis fick jag en känsla i kroppen. Rädsla. Det var mörkt och ingen syntes till förutom jag själv mörkret och allt läskigt som medföljer. Jag var alldeles strax hemma och så hörde jag det. Fotsteg bakom mig. Det var då jag träffade på rädslan. Jag kollade bak och bakom mig gick en man (skräll) med svart jacka och luvan över huvudet. Mitt hjärta började klappa och alla möjliga tankar forsade runt i min skalle. "Han kommer döda mig", sa hjärnan första gången. "Nej, han kommer våldta mig och sen döda mig" sa istället hjärnan andra gången. Jag gick över till andra sidan trottoaren och tänkte att han också skulle byta sida för jag var helt säker på att mina tankar skulle hända. Men han bytte inte sida. Han bara fortsatte att gå framåt. Antagligen på väg hem precis som jag.

Då börjarde jag skratta för mig själv. Hur i alla världen kan jag blir så rädd för en vanliga människa? Jag är garanterad över att jag inte är den enda som känner så här och då inser jag hur sjukt det egentligen är. För rädslan börjar ju någonstans. Den dyker ju inte bara upp från ingenstans utan någon som helst anledning. Då kände jag riktig rädsla, för jag undrar vart våran värld är på väg. 

       

           
Igår trodde jag att hela min fredag var förstörd på grund av fröken röd som bestämde sig för att komma på besök. MEN! The pain went away och jag mådde prima ballerina. Satte på mig en långklänning så magen fick hänga fritt utan att någon byxkant klämde och var elak och gick med vänner + pojkvän ner till en brygga och njöt av solen med lite coca cola och godis. Bra fredag.

Innan mensvärken från helvetet besökte mig hade jag faktiskt en riktigt bra morgon. Jag tog sovmorgon, åt frukost och sminkade mig på balkongen. Sminkade mig på balkongen för att se om jag fick en så kallad "Fjortisrand". Det fick jag. Ändå fortsatte jag sminka mig (fy skäms Hanna), jag tänker inte låta blekheten ta över!

Någonting annat nytt jag kan visa är detta ovan. Jag tog ut alla kort ur den stora ramen som hängde över min byrå och flyttade dom istället över sängen. Känns bättre, för nu har jag min älskade familj/pojkvän/vänner  nära mig. 

Nu ska jag återgå till att ta det lugnt. P.S jag har tättat min spegel. Vuxenpoäng?   

Har precis satt mig till rätta i soffan efter en lååång dag på äventyr med klassen. Jag fick med mig lite smått och gott ifrån Ullared, där vi var idag. Till exempel den här tavlan för 11 kr! Ullared i mitt hjärta.

Sitter och nyser stup i kvarten, hostar, snorig näsa, små ögon och kallsvettig. (Mmm vilken pudding du är Hanna...) Nu ska jag sticka iväg och köpa lite godis, sen lägga mig under täcket, knapra alvedon och kolla på film. Vi i våran klass ska nämligen till Ullared imorn och jag VÄGRAR att stanna hemma!