Direktlänk till inlägg 24 mars 2012
Idag när jag var på väg hem ifrån en kompis fick jag en känsla i kroppen. Rädsla. Det var mörkt och ingen syntes till förutom jag själv mörkret och allt läskigt som medföljer. Jag var alldeles strax hemma och så hörde jag det. Fotsteg bakom mig. Det var då jag träffade på rädslan. Jag kollade bak och bakom mig gick en man (skräll) med svart jacka och luvan över huvudet. Mitt hjärta började klappa och alla möjliga tankar forsade runt i min skalle. "Han kommer döda mig", sa hjärnan första gången. "Nej, han kommer våldta mig och sen döda mig" sa istället hjärnan andra gången. Jag gick över till andra sidan trottoaren och tänkte att han också skulle byta sida för jag var helt säker på att mina tankar skulle hända. Men han bytte inte sida. Han bara fortsatte att gå framåt. Antagligen på väg hem precis som jag.
Då börjarde jag skratta för mig själv. Hur i alla världen kan jag blir så rädd för en vanliga människa? Jag är garanterad över att jag inte är den enda som känner så här och då inser jag hur sjukt det egentligen är. För rädslan börjar ju någonstans. Den dyker ju inte bara upp från ingenstans utan någon som helst anledning. Då kände jag riktig rädsla, för jag undrar vart våran värld är på väg.
En kompis skrev precis till mig att länken till min nya blogg inte funkar på grund av att det är en punkt efter!!! ...
Jag har bytt tillbaka till Devote! Jag tycker inte riktigt Bloggplatsen levererar. Så nu hittar ni mig på www.HannaRugenstein.devote.se. Tack och hej leverpastej! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 | 6 |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|